Sommarjobbet är slut. Jag har fått ett nytt jobb på build a bear i Helsingborg. Jag flyttar hemifrån med min fina kille till Helsingborg i en fin och nyrenoverad 3:a. Jag åker till London nästa vecka med min fina mamma. Ibland är bara livet underbart!

Det var det sjuksyster sa till mig när hon hörde att jag mådde illa av hostmedicinen jag fick av henne. Gud vad man känner sig speciell då. Det är sommarens finaste dag och jag ligger i mitt lilla kvadratrum och spyr upp allt jag har i magen, det vill säga ingenting. Inte ens vatten vill den ta emot.
Hoppas det slutar snart så jag kan sluta må så dåligt

Jag har inte skrivit så mycket på sistone men det är bara för jag upplever dagar som denna. Jag har helt enkelt fullt upp att leva och njuta av livet och jobba såklart. Så vad kan ha hänt på denna timme som är så fantastiskt?
Klockan ringde vid 7 och jag var ovanligt seg. Jag hade lovat mig själv att ut och springa. Jag hade lagt fram alla kläder för att göra det svårt för mig att backa ur. Så jag kläderna åkte på lite motvilligt men som alltid så vet man att känslan efter en springtur är obeskrivlig så jag ville ändå på något konstigt sätt inget annat än få det gjort.
Jag mötte en av mina chefer i hallen som jag fick en förvånad blick av och en kommentar som "jag önskar att jag också var så flitig". Det gjorde det lite lättare för mig. Jag gör det i alla fall, många bara tänker att de ska göra det och bara ligger där i soffan och väntar att motivation ska komma till dem, men den kommer aldrig att komma. Så ut och spring och hitta den i stället och hittar men den inte, nä då har man i alla fall försökt. Men nu tillbaka till min morgon.
Jag pluggade i hörlurarna och Eminem började spelas. Satte på min pulsklocka och började springa in i skogen. Det var inte en kotte ute! Eller jo det fanns massor av kottar men inget annat liv syntes till. Hahahahah där kom min dåliga humor fram igen!
Jag sprang en relativt kort runda 2-3 km men jag hann i alla fall bli varm och började även svettas lite. Det var då jag tog beslutet, jag skulle bada. Så jag sprang fram till den alldeles stilla sjön och ytan var helt spegelblank.
Tog av mina träningskläder och elektriska prylar och sprang ut i det långgrunda vattnet och kastade mig sedan ut och lät det kyliga vattnet omfamna mig. Jag hade fortfarande ett flås från löpningen och allt adrenalin fick mitt hjärta att pumpa snabbt. Jag började simma till andra bryggan och vågorna som skapades spred sig längre ut i sjön. Jag hade verkligen hela lursjön för mig själv. Jag kom fram till bryggan och då tog jag nästa beslut. Jag skulle hoppa från hopptornet. 3 meter. Det ät inte högt men sjön är djup och från ovan är den alldeles bäcksvart. Jag använde alla mental-träningsknep jag har lärt mig i skolan. Jag sa till mig själv klarar jag detta klarar jag allt. Jag ska bli polis, jag kanske möter folk med kniv eller dylikt, att hoppa från denna höjd är inget. Jag stod där i kanske 5 min. Lät min puls sjunka vilket inte var så lätt eftersom jag stod på 3 meters höjd. Jag släppte och tog tag i räcket ingen. Bestämde mig och ångrade mig. Räknade till 2 många gånger tills jag räknade hela vägen till 3 och kasta mig ut. Jag sjönk långt ner men simmade snabbt upp. Direkt när jag kom upp till ytan sa jag till mig själv. Detta gör du 3 gånger. Vilket jag gjorde. 2 gången tog det fortfarande lite emot men den 3 gången bara sprang jag ut. Jag la mig och flöt, kollade på den blåa morgonhimlen. Jag började gå in. Jag ville skrika. Högt. Ljudet fastnade i halsen några gånger tills jag hörde min egen röst eka runt sjön. Jag lyfte upp båda mina armar i segerställning och gick med ett leende upp. Detta leende har klätt mig sen dess och det kommer stanna hela dagen. Detta var den bästa morgonen i mitt liv.