Idag har jag haft en lektion, foto då vi gjorde rörliga bilder. kan visa hur resultatet blev nån annan gång. Sen har jag varit på 50 års fest och mig riktigt mätt på god mat. Ligger nu i sängen efter att ha packat det sista för den resa till Roskilde jag ska göra imorgon. I 4 dagar ska jag och 17 andra utvalda från skolan tävla i olika sporter mot länder som Holland, Finland och Danmark.

Ja det skulle jag väl säga. Tränade bodycombat i torsdags vilket gick okej men det var lite segt. Jag tar det lugnt i alla fall. Nu är det helg och är på väg på en mysig tjejkväll hos Hedvig <3 där jag även ska sova. Imorgon blir det firande av morsdag med först fika hos farmor och sen middag med mormor!
Var tog föresten solen vägen? Denna bilden tog jag förra veckan då det var 28 grader!?

Vi steg upp tidigt för att fixa det sista inför resan upp mot Göteborg! Vid 9 rullade bilen från vår gata. Det var ganska långa köer men det var ju så varmt ute, 28 grader så man kunde sitta med fönstren nere och njuta. Väl framme fixade vi våra nummerlappar och fikade.
Tiden närmade sig till start och vi började värma upp.
10 minuter till start. 5 minuter. Nästa grupp var vår start. Jag hörde startskottet skjutas och människoklungan började sakta röra sig framåt. Folk överallt. Folk som springer om överallt och folk som jag själv springer om. Jag springer bredvid pappa de första minuterna innan vi tappar bort varandra i vimlet. När jag bara har sprungit 1 km rinner jag av svett. Det svider i ögonen.
Det kommer en backe och jag kollar på min puls som står på 190. Jag kan inte tänker att jag inte kan fortsätta såhär för då kommer jag tuppa av så jag saktar ner. 2 km. 3 km. Luften känns så kvav och det är så varmt och då är klockan ändå fyra på eftermiddagen. Kilometrarna fortsätter och jag känner att jag börjar kallavettas och börjar frysa. Jag försökte dricka vattnet på vätskestationen, men det slutade mera som en kallsup som istället hälldes över mig. Kallt vatten blandades med den varma salta kroppvätskan. Det svedi ögonen och jag drog upp min tröja för att torka i ansiktet. I öronen hade jag pepprade musik. Utan musiken hade jag aldrig klarat det.
Med andra ord, första milen var pesten. Jag jämförde det som om jag la hemma i pesten i 2 timmar och bara väntade på att döden skulle komma. Kanske lite dramatiskt men det kändes så. Jag letade till och med gräsfläckar jag kunde däcka på. Som "tur" var så fanns det inte så mycket gräs att däcka på. Jag kände verkligen såhär att nu svimmar jag, nä nu. Och sådär kände jag ett tiotal gånger. När jag inte tror att det kan bli värre börjar jag känna en stor smärta i min högra lilltå och när jag kollar ner ser jag hur en stor blodfläck gått igenom mina skor. Mysigt värre. Men sen blir det faktiskt bättre. Ja lite positiv får man väl va? I 8 km joggar jag fram i ett tempo som får kommer få mig levande och i mål. Jag får stanna några gånger då jag börjar känna smärta i knä och vader men märker ganska snabbt att det bara blir värre när jag går så jag fortsätter att stappla mig fram. Jag kollar ofta på min pulsklocka som jag inte heller hade klarat mig utan. Jag ser hur kilometrarna ökar och min klocka blir nästan som min personliga tränare som peppar en med "bara 8 km kvar" eller "nu är det bara 4 km kvar, tänker du hoppa av nu?". Det är var bara 2 km kvar. En liten backe (i jämförelse med de andra som var kilometerlånga). Det hugger plötsligt till i mitt vänstra lår och knä. Jag kan inte röra mig. Krampen är olidlig. Folk frågar om jag är okej. Jag ler sammanbitet och säger att jag klarar mig. Jag haltar fram. Jag är så nära. Kan inte sluta nu. Kramen släpper lite men det gör så ont. Jag gick med stela ben in i mål. Joggade sista metrarna. Jag klarade det. JAG KLARADE DET! Jag haltade runt och letade efter Tonnie och pappa och till slut hittade dom. Sedan fick jag 2 rosor av de, så snälla! En ros från Tonnie och en från mamma och pappa! Jag hällde i mig lite energidrycker och åt lite innan vi begav oss till bussarna som tog oss till stället där vi hade parkerat. Sen åkte vi hem. Hade hela baksätet för mig själv där jag kunde räta ut benen.
Har knappt kunnat sova på hela natten och kan knappt gå nu. Men det lär väl gå över hoppas jag!

Igår var det Göteborgsvarvet vilket jag skriver mer om senare. I morse väckte jag tonnie med frukost på sängen, bara för att han är så underbar. Vi kollade på lite dokumentärer på tv innan han stack hem för hans bror fyller år idag. Tyvärr hinner jag inte gratta honom eftersom idag är sista jobbdagen! Tyvärr så har mitt knä blivit skadat, berätta mer sen, så får halta runt i simhallen! Men det får lösa sig!
Det var föresten en olycka precis där jag bor! Hur många ambulanser, poliser och brandbilar som helst!

Prövade att göra mig i ordning för skolan idag, men när jag gick ut med bianca blev jag helt slut. Så det var bara att krypa ner i sängen igen. Ska se sista filmen på sagan om ringen nu. Utanför fönstret regnar det och i handen har jag en nygjord smoothie gjord på hallon, en banan och lite mjölk.

Idag är det min namnsdag så mormor som också heter Linnéa, fast i andranamn kom hem till oss och firade med familjen! Fick en tidning av min familj! <3 perfekt nu när jag är sjuk! Fick även lite champagne att fira med!

För att få ett avbrott från filmerna och fräscha till mig lite passade jag på att ha lite SPA. Jag gjorde egen ansiktsmask, hårinpackning och kroppsskrubb.
Ansiktsmasken är gjort av teblad från kamomill, honung och youghurt.
Hårinpackningen är gjort av avokado och olivolja som man skrubbar in i håret. Kroppsskrubben är kaffesump som man skrubbar över hela kroppen.
Efteråt smörjde jag hela kroppen men en kräm jag har fått av Tonnie och målade naglarna!

Tonnie smittade mig med sin förkylning så nu ligger jag här i sängen, 5 dagar innan jag ska springa loppet jag har tränat till i 8 månader! Men gör allt för att bli frisk, dvs bara ligga stilla i min säng och variera med att sova och kolla på sagan om ringen filmerna som jag aldrig har sett förut. Jag är inne på den andra nu och ikväll ser jag nog den tredje!

Nu är jag hemma från Portugal igen! Har haft en underbar vecka och har blivit helt förälskad i Portugal! I morse vaknade jag upp bredvid tonnie och jag gjorde frukost till honom. Han fick omelett och jag bananpannkaka
Idag har jag jobbat och nu sitter jag med skolarbete. Tyvärr har jag en hel del kvar i skolan innan jag kan ta det lugnt. Men om jag bara överlever denna veckan så är det lugnt, sen är det mest roliga saker som väntar! På torsdag är det konfirmation och på lördag är det pappas 50 års fest. Annars har jag något inbokat varje dag denna veckan. Helt sjukt!
Nu är det mat i alla fall och sen ska jag träna med Louise innan jag dyker ner i skolarbete igen!

Lever livet här i Portugal. Äter den godaste maten, dricker det finaste vinet, träffar de trevligaste folket, äter frukt och bär så att jag nästan avlider,besöker de finaste byarna och städerna och allt detta gör jag tillsammans med min underbara kille. Livet kan inte bli bättre!

Antar att alla festade till det rejält igår? Kanske satt och frös i Lunds Stadspark? Vad gjorde jag och tonnie igår kväll då? Jag solade först på vår balkong . Sen åt vi på hotellets finaste restaurang. Ostron, gott vin, jordgubbar, glass, tårta och massa annat gott. Trodde jag skulle rulla ut. Och allt var så fint! Man fick tänka efter, hur är det nu man gör med besticken? Ska man börja ytterst eller innerst? Vi satt med sträckta ryggar och provsmakade vinet smått. Det underbara är att vi ska äta både frukost och middag här i 3 dagar till! Jag tror jag är i himmeln!
Efter det gick vi en lång kvällspromenad innan vi kom hem och satte på oss våra morgonrockar och tofflor vi har fått st hotellet och satte på oss vars en ansiktmask med doft av kokos.
Nu är det snart dax igen för vår frukost!