Livets hårda skola
Har precis gått in i Maj men det känns som att året precis börjat.
Alla andra år har man sagt att "detta året kommer vara det bästa året" och så sitter man på nyårsdagen och suckar över att "nä, det blev ju inte riktigt som man tänkt sig".
Varje år ska överträffa det andra. I och för sig är det ju inte så konstigt då jag fortfarande är ung och har precis börjat min resa på mitt vuxna liv. Men det finns en detalj om livet som aldrig tycks fastna. Att man inte alltid kan vara lycklig. Att dåliga saker kommer hända en, förändringar kommer att ske och man kommer inte alltid gå runt och vara lycklig med ett leende på läpparna.
Bilderna talar tydligt.
Men med detta menar jag inte att medvetenheten om att man någon gång kommer vara olycklig ska tynga ner en. Utan snarare lära sig att hitta vägar eller stategier för att klara sig ur den. Precis som bilden säger. Livet handlar inte om att vänta på den framtida stormen, eller vänta på att den ska gå över utan hur man ska hanskas med den.
Sen samtidigt så finns det händelser i livet du inte bara kan "dansa igenom". Händelser som är så pass jobbiga att ta sig igenom då man bara får vänta på att "stormen ska passera". Men jag anser att det finns olika strategier för detta. Antligen kan du ligga nerbäddad, nergrävd, inlåst och för dig själv och vänta ut stormen eller göra det tillsammans med dina nära och kära och göra saker som du vet får dig att må bra.
Bilden är från augusti 2014.
Ja jag vet inte riktigt hur jag ska skriva detta. 2014 blev ett, ja jag inte ens om det finns några ord som kan beskriva det, men det var verkligen upp och ner. Jag jag aldrig känt så mycket känslor på ett och samma år och jag hoppas att jag aldrig behöver göra det igen.
Lycka, besvikelse, tom, förhoppning, ledsam, halv, glädje, förstörd, hel och massa annat.
För att inte gå in på för mycket detaljer började jag året som nyförlovad, skickat in ansökan till Malmö Högskola och hade skrivit på kontrakt på en ny lägenhet i Malmö och därav sluta på mitt gamla jobb i Helsingborg.
I mitten av året bröts förlovningen, flyttade hem till mina föräldrar och fick beskedet att jag var antagen till att bli lärare.
På väg att starta mitt nya liv på hösten träffade jag en underbar kille, köpte en lägehet i Malmö city, började på nytt jobb (samma företag som i Hbg) och började plugga på Malmö Högskola.
På bilden ser jag ut genom ett fönster och tänker "hur i hela friden ska detta gå?".
Jag hade hela sommaren krigat och bara väntat på hur stormen skulle passera tills min vändpunkt kom. Jag orkarade inte mer och istället för att jobba emot strömmen så bara släppte jag.
Jag tänkte att det inte kunna bli värre än såhär och det skulle inte hjälpa hur mycket jag än förnekade och kämpade mot min storm. Det var som det var och det enda jag kunde göra var att lära mig att dansa mig igenom det.
Jag hade tappat bort tron på mig själv men plötsligt var det som jag kunde höra vad alla runt omkring mig sa. Hur bra vän, syster, dotter, kollega och medmänniska jag är.
Jag hörde av mig till mitt blivande jobb som sedan ringde mig och frågade om jag ville jobba där till hösten. Jag fick brevet som sa att jag kom in till Malmö Högskola.
Jag behövde mer tid för mig sjäv så reste en vecka själv till Italien och vandrade i Dolimiterna.
Jag hörde ett ordspråk för ett tag sen, minns den inte ordagrant men den går ut på att vi har 2 vargar boendes inom oss. Den ena är hat och sorg och den andra är kärlek och glädje. Vem är det då som vinner? Jo, den vi matar.
Om jag ska vara helt ärlig så tar det mycket mer energi för mig att hålla den sorgsna och hatfulla vargen nöjd, så brukar mata den glada så ofta jag kan.
Något annat jag kommit på mig själv är att jag ler typ alltid på bilder och har tummen upp. Haha jag tror det är väldigt psykologiskt, för ler jag lurar jag kroppen att jag är glad.
Jaaa som sagt så hittar jag en hel del bilder och saken är den att många av dehär bilderna är tagna 2014.
Tycker att det är intressant att när jag kollar igenom bilder då jag mådde som sämst och så hittar jag en massa sådana här bilder? Precis som om jag vill lura mig själv och omvärden att jag minsan är lycklig. Kollade även igenom mina sociala medier och jag la upp mer en dubbelt så många bilder då jag såg lycklig ut under denna perioden, än då mitt liv var mer stabilt.
Konstigt det där.
Ja för att sammanfatta det hela så är livet en sak för sig. Men några saker är säkra och det är att varje människa är unik och lika så är dagen. Låt dig inte bli formad som någon annan och och fyll dina dagar med liv istället för att fylla livet med en massa dagar. Livet pågår här och nu och ditt liv är bara ditt och därmed ditt eget ansvar. Om du är på botten är det i sista hand bara du som kan välja vägen. Är du inte lycklig måste du själv se till att göra något åt det, för om du alltid gör som du alltid har gjort, kan du få likadana resultat som du alltid fått.
Så le, lev dagen och mata den glada vargen så kommer saker lösa sig efter hand.
Kommentarer
Trackback
