Alla dagar ser olika ut i livet, vissa är bra och vissa lite sämre. Vissa dagar vaknar du upp på helt fel sida och andra bara flyger du ur sängen för att uppleva en ny underbar dag.

Konsekvenser. Vad du än gör i livet ger konsekvensen. Det kan vara stora och vissa små. Oftast brukar stora misstag ge stora konsekvenser, men även tvärt om. Det minsta lilla misstaget kan få bägaren att rinna över. När vet man om mna gör misstag då? Det jag inte ser som ett misstag kanske någon annan gör. 

Lev livet som om det var den sista. Bemöt personer som om det är sista gången du ser dom. Behandla människor som du själv vill bli behandlad. 

Att analysera. När vet man om man ska analysera en sittuation eller man ska strunta i det? När vet man när man ska släppa en tanke eller om man kanske bör tänka igenom den igen. Ett beslut ger ju också konsekvenser. Bra eller dåliga. 

När vet man när man ska släppa taget eller man ska hålla kvar med sitt liv?

När vet man när man är för envis eller bara nyttigt envis. Är att vara envis alltid något dåligt?

Min mormor sa till mig i helgen" Linnéa, hon är envis hon. Hon släpper inte något i första taget"

Jag blev glad när jag hörde det, men nu vet jag inte.

Just nu känns det som om min envishet håller mig tillbaka. Jag håller mig till mina åsikter och är inte berädd att hitta nya. Att vara envis är min säkerhet, för då vet jag i alla fall att det finns någon som tror det jag tror på. Det vill säga mig själv. Att det inte spelar någon roll vad andra tycker efterso jag är så envis att bara jag själv tror på det, så är det sant.

Har envisheten gjort mig rädd? Rädd att kanske ha fel ibland. Fast jag har inget emot att ha fel... eller?

Men en sak är säker. Min envishet har fått mig att överskatta mina förmågor. Både negativt och positivt. Jag är envis att jag kommer klara något. Jag sätter ribban högt. I vissa fall är det bra att jag gör det. Men i andra fall står jag där och kollar upp på mitt mål och frågar mig själv " varför satte jag det så högt? Detta kommer jag aldrig klara".

Jag är rädd att min envishet har fått mig att stänga in mig själv i en bubbla. Jag håller mig till mina åsikter och bara klampar fram och ser inte hur folket runt omkring mig reagerar. Föräns det redan är för sent. 

Och det värsta är att sån är inte jag!! Det västa jag vet är att göra folk besvikna eller ledsna. 

Kanske har det inte bara med min envishet att göra? Jga håller på att bli vuxen och vill pröva själv, ha mina egna åsikter, hitta mig själv. Vad jag inte har märkt är att under den utveckligen har jag stampat många på tårna. 

Det känns som om jag inte utvecklades så mycket själv under en viss period och sen kände jag modet och då gick det riktigt fort. Så fort att jag knappt hängde med!

Nu sitter jag här. Vet vad jag vill ,har mina åsikter och nu då? Är jag redo för den tuffa världen? Vågar jag ut och pröva mina vingar?

Inga problem. tror jag. Eller är det min envishet som talar?

Jag tror det löser sig.

Hoppas jag!

Kärlek!