Så, då var ledigheten slut och snart åker jag igen. Har varit uppe sen innan 5 då jag gjorde frukost åt en sovande pojkvän som skulle upp tidigt och som behöver sitt kaffe för att vakna. Förutom kaffe åt vi fil med äpplebitar, kanel och lite müssli. I förrgår åt jag en mysig lunch med min mormor som jag skrev i förra inlägget sen körde jag(!!!) själv för första gången till Lomma där killen bor och eftersom jag har bara kört Malmö 3 gånger så är jag riktigt stolt över mig själv! Okej jag erkänner, det blev väl ett paniksamtal till killen om att jag hade kört lite vilse och jag inte visste var jag var någonstans,men det behöver man ju inte nämna... jag kom fram i alla fall!!! :D

På kvällen hade vi grillfest med hans familj som var jättemysigt!

Igår tog vi en sovmorgon sen körde jag, men Tonnie bredvid hem till mig igen. Vi körde även inom min körskola för att hämta en tröja man får när man har tagit körkort och för att glänsa lite att man körde dit osv ;)

När jag kom hem låg ett brev i brevlådan där det stod att jag fick hämta ut mitt körkort! Så efter att vi hade ätit lite glass med hallon och choklad och kollat lite på Ice age 3 så körde vi och hämta det, handlade också lite sen väl hemma fortsatte vi kolla film, det blev en sen men mysig middag.

På kvällen mådde jag inte så bra, hade en konstig känsla i magen. jag hade precis pratat med min mamma som fortfarande är i Frankrike med min familj och jag måste erkänna att jag saknar de! Senare på kvällen blev det värre då jag började fundera på hur mitt liv ser ut nu och hur det såg ut innan. Känns so om jag är före alla andra, som om jag tappade min barndom någonstans på vägen. Att jag hade för bråttom att kasta mig in i vuxenvärlden.

Det är många som säger att de skulle göra allt för att ha det som jag har det. Jag har en underbar familj och vänner, trivs jättebra i skolan där allt går bra med studierna, har en fantastisk pojkvän som förgyller varje sakund även om han inte är bredvid mig och har seriöst världens bästa somarjobb! Men jag känner mig ändå inte nöjd. Detta är min sista sommar innan det riktiga livet börjar och vad gör jag? Jobbar hela sommaren? Ska inte jag jobba hela mitt liv? Samma på helgerna året runt, vad gör jag? Jobbar. Jag älskar mitt jobb, det gör jag verkligen, men det känns som jag missar allt annat i livet! Att jag måste tacka nä till alla för jag jobbar hela tiden. Nej till en shoppingdag, fika på stan, en rolig weekend eller sena kvällar och fester, allt eftersom jag jobbar. Det känns som om jag har tappat bort mig själv detta året. Eller ja tappat bort och tappat bort, egentligen har jag ju inte gjort mer än att göra saker med mig själv och för mig själv. Men vad gör det att jag sitter här och filosoferar? Nä ska göra något åt det istället så jag blir mer nöjd. För egentligen har jag inget att klaga på :D

WOOHOOOOOO!!!!!!!!!