Jag vill inte ta upp vad som har hänt men jag kan säga att jag inte har mått såhär dåligt i hela mitt liv. Visst jag har själv satt mig lite i denna situationen, för om jag inte hade varit så dum och blind så hade jag sett. Jag hade sett att mitt beteende inte var okej och så hade jag kunnat ändra på det, eller inte ens utveckla det från början. Jag är inte bara rädd för att min hjärna håller på att flippa ur, utan är rädd hur min kropp reagerar. Jag kan inte äta, jag kan bara inte. Det blir en ond spiral eftersom jag bara känner mig svagare för varje dag som går. Men nu måste jag vara stark och samtidigt känner jag min kämparglöd inom mig men samtidigt börjar min svaghet börja ta över mig. Jag är nere på havsbotten och letar och är fast besluten att jag ska simma upp, men luften håller på att ta slut snart! Det är så konstigt! Hur kan man känna sig så stark och svag samtidigt? Hur kan man känna sig så säker men samtidigt så himla osäker??