Ur arkivet
Har snart bloggat i ett år och en del vettiga saker har jag väl fått nedskrivna. Ett inlägg som handlar om kärlek till expempel so jag skrev för nästan exakt 10 månader sedan.
Kärlek är en sak för sig. Samma sak som när man mister någon. Det är en känsla som de flesta går igenom, men man kan inte sätta ord på det, känslorna är för starka för att beskrivas. Nä gud nä, varför drog jag upp detta, jag känner att detta ämnet är för stort för att vara denna tiden på dygnet.
Kärlek är mycket. En hel skola hade kunnat skriva en hel uppsatts om kärlek och jag lovar att ingen hade skrivit likadant. Kärlek är en känsla som kan relateras på många sätt! Till djur, människor, ting och man kan till med ha kärlek till saker att göra.
För mig är hela livet kärlek. Vi hade inte funnits här på jorden om inte kärlek hade funnits och ingenting i världen hade funkat om inte kärlek hade funnits! Om inte det hade funnits människor som hade haft kärlek för räddningstjänster så hade vi inte haft någon som hade kunnat rädda oss. Samma med kockar, latbruksmän, lärare, lastbilsförare och simlärare! Och om inte kärlek hade funnits hade inte heller dessa arbeten behövts eftersom vi människor inte heller hade funnits.
Ja jag sa ju att detta var för sent för mig, att jag bara kan ta detta ämnet djupare och djupare. Men detta ämnen ligger bara mig så varmt om hjärtat. Jag lever för kärlek! Den jag har fått, den jag har nu och den jag kommer få i framtiden.
Jag kräver mycket kärlek, jag är bara sån. Jag mår bäst av när allt är bra och när folk gillar mig och jag slipper att vara ovän med någon! Det är det värsta jag vet! Jag vill vara vän med alla, men det har jag fått höra många gånger av personer i min närhet. "Linnéa, du kan inte vara vän med alla!".
Okej, det kan jag köpa, men att ha ovänner? Vänner som du bråkar med eller personer du egentligen kan vara vän med, men som det inte passar sig att vara vän med.
Helt onödigt!
När jag tänker på hur min framtid kommer se ut har jag ingen aning hur den kommer vara. Men jag är inte rädd för det, för att jag vet att bara det finns kärlek omkring mig kommer allt bli bra.
Jag vill ha barn och de kommer få ta del av min kärlek till dom så det bara ryker om det! De ska bli så älskade att de kommer ha en skyddande bubbla omkring dom så inget ont kan komma åt dom!
Min man, ja han kommer få en stor dos av min kärlek med! Jag menar det är han som kommer vara min andra halva, han kan bara inte undgå min kärlek. Han kommer ge mig kärlek, om han bara finns där, ger mig en kram varje dag, en puss på pannan, är ett bollplank för mina tankar och ideér kommer han bada i kärlek från mig.
Men även om jag har mycket kärlek som jag vill ge är det inte alla som får ta del av den. Speciellt när det gäller nya relationer med människor, jag släpper inte in vem som helst. Men när jag väl gör det, då får de loooove.
Sen har jag skrivit ett inlägg om vem man litar på som skrevs i maj
Vill bara påminna om att man måste vara säker vem man kan lita på i sin närhet. Försök ha vänner du kan lite till 100% på för en dag så kommer det en sittuation då du prövas, vem ska du lita på? Kan man lita till 100% på ens kille? Ens bästa kompis? Kanske du litar på fel person och ens förhållande eller vänskap förstörs på grund av att man lita på fel person.
Sedan har jag skrivit ett om förhållande som jag skrev i februari
Jag är en person med mycket tankar. Många säger att jag är väldigt filosofisk, vilket jag är. Men ibland ser jag bara livet från ett perspektiv från en 80 åring som har upplevt allt även om jag bara är 18 år och ska vara förvirrad.
Samtidigt tycker jag att det är okej att göra fel ibland, ibland lita på fel person för att sedan inse att det var fel och aldrig göra om det felet igen. Det är så livet funkar, speciellt som tonåring! Man prövar saker, man tar fel vägar. Men det är väl ändå ganska smart? För hur ska vi kunna veta de bra vägarna när vi inte har gått på de dåliga?
Eller tänk så gör man inga fel i tonåren och blir istället en vilsen 40 åring, och det är lite mindra accepterat i samhället.
Självklart kan även 40 åringar få vara vilsna, men felen kanske ger lite större konsekvenser. Man kan inte bara sluta på jobb, flytta ut, dejta varenda kille eller tjej. Som ung kan man göra det utan att man står utan boende och mat och skild.
Jaja nu tackar jag för min filosofiska stund och drar mig nu tillbaka innan detta spårar ut totalt!
Sedan har jag skrivit ett om förhållande som jag skrev i februari
Innan jag blev tillsammans med min kille tänkte jag att de tjejena som hade en kille hade inget att klaga på. Blev bara irriterad när de klagade på en massa småsaker och jag tänkte "vad klagar du för? Du har ju en kille i alla fall". Jag kunde tycka att vissa tjejer var hur töntiga som helst, men endå såg jag upp till dom. Jag trodde livet var så lätt för dom, för som sagt så tror jag att om man bara har kärlek, kan man komma hur långt man vill i livet.
Men riktigt så är det inte, bara för att man har ett förhållande är livet inte lyckligare eller lättare. Detta säger jag till alla där ute som en gång var jag. Som vill ha ett förhållande bara för att ha någon. Men denna någon är en person, en människa. Hon/han kommer ha dåliga dagar (men också bra!), kommer ha helt andra åsikter än dig själv, kommer säga/göra saker som kommer såra dig, kommer få dig att behöva mötas på mitten när det gäller beslut som måste tas, du kan inte prata med vem du vill längre (glöm alla gamla ragg, speciellt dina ex), din vecka är inte din egen längre, utan det är bådas.
Skriver inte detta för att verka negativ eller så, men man kan inte bilda sig en uppfattning hur ett förhållande kan vara genom att bara kolla/läsa romantiska filmer/böcker. Där visas nästan allt det positiva i ett förhållande och om det skulle bli negativt så slutar det oftast bra igen. Men det är ju detta folk vill se på film!
Jag vill bara ge rätt bild av hur ett förhållandets negativa sidor också ser ut. Jag anser nämligen att innan man går in på ett projekt måste man veta de positiva sidorna samt de negativa så man inte bara en dag blir chockad när man märker att allt är inte glassit varje dag.
Ett bra förhållande får man kämpa för, svälja tårarna och gå vidare till nästa dag som förmodligen blir bättre. Det är det jag tror tipset för att långt förhållande ser ut. Att man helt enkelt inser att det inte är toppen varje dag, att man i längden vet man att man mår bäst att vara med varandra. Att det är okej att känna att man vill döda personen ena dagen, medans nästa ligga i hans famn och säga att man älskar honom.
Oftas väger också de bra studerna upp med de bra och att de jämnar ut sig. Just nu ligger jag och gråter, för just nu är det inte bra, men jag håller ut och sväljer gråten för jag vet att imorgon kan bli en bättre dag.
Jag är en person med mycket tankar. Många säger att jag är väldigt filosofisk, vilket jag är. Men ibland ser jag bara livet från ett perspektiv från en 80 åring som har upplevt allt även om jag bara är 18 år och ska vara förvirrad.
Kommentarer
Trackback
