Jag är så stolt över mig själv! Alarmet ringde i morse och jag flög upp. Sen började jag känna efter i mina ben om träningsvärken var kvar. Nä de kändes helt okej. Men kunde jag springa 1 mil med dom? Tveksamt. Så jag stod och velade ett tag då jag nästan hade bestämt mig att lägga mig för att somna om. Men så tänkte jag: varför det egentligen? Nu är jag uppe och 1 km är bättre än ingen kilometer alls! Så jag satte på mig löparkläderna och började springa och det kändes så skönt! Sen började det dala. Efter 3 km började jag känna hur det kändes konstigt i huvudet och eftersom jag inte hade ätit sen 16 dagen innan så är det ju inte så konstigt. Men jag fortsatte. Till slut blev det 5 km och jag var helt död efteråt!
Blev sedan körd till skolan och har haft en lugn dag i skolan. Nu sitter jag på tåget till Helsingborg där jag ska möta upp Tonnie för att sedan åka upp till Stockholmshållet!

https://cdn2.cdnme.se/3277159/7-3/pic_51712122e087c30d45a1dd01.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/3277159/7-3/pic_51712123ddf2b322da386621.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/3277159/7-3/pic_51712123ddf2b323171beed4.jpg" class="image">